Första besöket

*
Jag, pappa och Clara tog bilen upp till Karolinska. I Bilen påväg upp pratar vi om farmor. Om våra tankar. Om våra känslor.
Under bilfärden känns det ändå ganska bra.
Men också konstigt för man vet inte vad man ska förvänta sig.

Pappa berättar om hur de andra besöken varit.
Det skulle nu bli hans fjärde besök.
Han säger att de blir bättre varje gång man kommer.

Vi ska till NIVA.
Neurokirurgiska klinikens intensivvårdsavdelning.

På väg upp i hissen börjar allt kännas overkligt och hjärtat bankar.
Jag och Clara sätter oss i väntrummet medans pappa går och frågar om vi får komma in.
De ber oss vänta lite.

Vi får bara komma två in åt gången.
Pappa och jag går först.

När dörren öppnas så förstår jag inte att det är hon.
Jag vet att de ligger flera i samma rum och antar att det är någon annan.
Sen ser jag.

Fina lilla Farmor.
Hon ser så liten men fridfull ut.
Jag går fram och säger hej.
*