*
Pappa ringde precis.
Farmor har ett helt eget rum som man kan sitta och bara hänga i.
Chilla med farmor liksom.
De hade snackat med läkaren i dag.
Hon har cirka två veckor kvar tror de.
Kroppen visar mer och mer tecken på att sluta fungera.
Hon kräks upp den näring hon får.
Nu är det bara väntan.
Det känns som ett slag i magen fast jag vetat länge att hon inte kommer tillbaka.
Skulle vilja träffa henne igen.
Höra hennes andetag innan de försvinner för alltid.
Vara där för henne i hennes sista kamp.
De hade även talat med en präst.
Upp till tre veckor brukar det gå innan begravningen.
Jag kan inte förstå att min livs första begravning blir farmors.
Börjar gråta av bara tanken.
Förstår inte hur jag ska kunna leva vidare som vanligt.
Förstår att sorgen alltid kommer finnas där till viss grad,
men när ska de sluta göra så ont?!
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar